Natural History Museum
Det här var en av mina favoriter. Något av det första jag stötte på var en Tyrannosaurus Rex som stod och vrålade och skrämde slaget på alla barn som skulle ha en mysig familjedag på museet. Själv är jag ju van vid att möta dinosaurier, så jag tog det hela med ro och lade mig helt sonika på golvet och kravlade förbi Rexen till resten av dinosaurieutställningen utan att bli upptäckt. Utställningen var trevlig, informativ och det var ju rätt läckert att stå bredvid 65 miljoner år gamla skelett som tillhört en eller annan Triceratops. När jag sedan fortsatte in på den mänskliga avdelningen där det var dags att börja testa sitt eget minne, skratta åt sig själv i lustiga speglar och trycka på olika knappar blev jag helsåld på museet. Det finns inget som är så roligt och utbildande som experiment, där man själv får delta. Jag blev fast på museet i ett par timmar. Jag hade räknat med att se en hel del insekter spettade på synålar och jordarter i genomskinnliga burkar när jag bestämde mig för att besöka det naturhistoriska museet. Min bild stämde inte överens med verkligheten och jag blev mycket imponerad då alla utställningar var lättillgängliga och upplevelserika. Därför får Natural History Museum 5 grodlår av 5 möjliga.
Science Museum
Vägg i vägg med Natural History Museum hittar man Science Museum, som ska visa engelsmännens framgångar med ångmaskiner, järnvägar, flygplan och liknande tekniska vidunder. Det första jag fick syn på när jag slog upp dörrarna var Stephensons ”Rocket” i egen hög maskin, men resterande delar av museet var av annan klass. Många utställningar var även stängda när jag väl besökte museet och de utställningar jag gick på, som den medicinska eller den marina, var relativt plottriga. Jag uppfattade det som om det var för många attiraljer, för mycket text och för lite sammanhang. Lite besviken beslöt jag mig för att istället åka ner till källaren där det fanns ett experimentarium. Det är alltid roligt att testa prylar, exempelvis se hur starkt man kan få en glödlampa att lysa genom att veva igång en generator eller se vilka metalltyper som leder mest värme genom att själv agera värmeledare. Tyvärr var jag den enda personen som var över 12 år (förutom en och annan förtappad förälder) inne i experimentariet så jag valde ganska snart att fly bort från barnskriken och ”jag vill leka med den”-slagsmålen. Därmed får Science Museum endast 2 skeppsbrutna sjömän av 5 möjliga.
Imperial War Museum
Imperial War Museum ser ganska pampigt ut där det står mitt bland de ganska skabbiga söderkåkarna i Lambeth. Det ser dock inte bara pampigt ut, det är riktigt pampigt. Speciellt som man går in och möts av den stora salen där det hänger tyska bombflygplan från andra världskriget och där det står pansarvagnar från första världskriget. Om det hade funnits bakgrundsljud i form av gevärssalvor och flygplansmotorer skulle jag säkerligen ha känt mig som fångad mitt inne i en krigsscen. Imperial War Museum är stort, vilket är nödvändigt eftersom det avhandlar ett sorgligt nog stort ämne, nämligen krig i alla dess slag och former sen första världskriget. Det är sannerligen mycket lärorikt att traska runt bland alla krigsuniformer och gevär. Jag gick bland annat in på en utställning som handlade om M15 och M16 och provade på att kryptera meddelande. Därefter gick jag på filmvisning och såg en film från 1941 som handlade om hur man skulle maskera sig ute på krigsfälten. Sist besökte jag Holocaust-utställningen som visas för tillfället på Imperial War Museum. Holocaust betyder ordagrant ”eldoffer” och utställningen handlade just om andra världskrigets judar, från deras relativt glada dagar innan kriget till deras sista timmar innan brännugnen. Jag kom inte längre än tjugo meter in i utställningen innan tårarna rann ner för mina kinder, utställningen var så otroligt gripande och stark…samtidigt som den var lärorik.
1990 prisades Imperial War Museum för att vara ”Museum of the Year” i Storbritannien och det tycker jag räcker för att bedöma dess pampighet.