Några Londonska Guldkorn

Det Gröna Borough Market
Tubestation: London Bridge
Öppet främst på onsdagar, fredagar och lördagar

Borough Market är grönt på fler än ett sätt. Det är en matmarknad som bjuder på alla möjliga sorters mat, men framförallt på mycket frukt och grönsaker, blommor och organisk föda. Marknaden är inhyst under mörkgröna stålvalv som kupar sig som beskyddande vaktmän över matstånden. På stålvalven vilar järnvägsspår där Londontåg tuffar fram titt som tätt så att det dånar och dundrar över handeln. Alla marknadsstånd pryds med eldgula och eldröda parasoll, vilket ger marknaden ett enhetligt intryck. Detta är ganska unikt för det färgstarka och mångfacetterade London. Marknaden är även unik eftersom det är Londons äldsta matmarknad där den legat på samma plats i 250 år.

Under lunchtid på fredagar hopar sig engelsmännen runt de många mysiga pubinrättningar som finns att finna runt Borough Market för att kunna avnjuta en öl eller två. När jag själv jobbade strax intill marknaden brukade jag istället gå till ståndet Burnt Sugar där de sålde världens ljuvligaste fudge. Fudge av alla dess sorter med smaker av kokos, havssalt, apelsinchoklad och så vidare. Det blev till slut oroväckande när de ofta manliga försäljarna hälsade på mig extra hjärtligt och avslutade mitt inköp med ”see you next Friday”. Jag hade blivit ett äkta fudge-offer.

Vad som är roligt med Borough Market är att man där kan hitta nästan allt i matväg; det genuint engelska hot and spicy cidre, det finaste köttet i London, de godaste oliverna från Grekland, sötsliskigt Turkish Delight, Parmesanskinka som smälter i gommen. Man går runt och läskas av alla delikatesser som ligger upplagda i diskarna och på borden och helt plötsligt vaknar man upp ur sina matdrömmar av att en fiskförsäljare börjar sjunga opera ett par meter bort. Det är Borough Market i ett stålvalvskal.

Det inte så brittiska British Museum

Tubestation: Holborn, Goodge Street, Russell Square

Öppet så gott som varje dag


Visst är det märkligt att något som kallas för British Museum inte är speciellt brittiskt. Det är en samling genuina artefakter från hela världen, däribland egyptiska mumier, Rosetta-stenen och grekiska statyer. Det enda brittiska med dessa ting är att britterna helt enkelt under Imperiets sekler roffade åt sig så mycket som de kunde och uppvisade en vansinnig brutalitet och girighet. Det är dock svårt att undkomma det faktum att British Museum är en storslagen världsutställning, där man kan ta del av fascinerande fragment utav världshistorien utan att behöva resa längre än till Great Russell Street. Och det är just därför jag är oerhört förtjust i British Museum.

För sex år sedan bodde jag en kort tid i London och under denna tid brukade jag besöka British Museum så ofta jag kunde, för där kunde jag finna ro. På tre våningar vandrade jag runt på nötta gråstensgolv i flera timmar och beskådade historiska framsteg och snedsteg samtidigt som jag glömde bort nuet och mitt aningen villrådiga liv för en liten stund. British Museum är extra användbart för sådana verklighetsflykter för det är en sån enorm resa tillbaka i historien och det finns så mycket att se. Och när jag var rådvill var det perfekt att upptäcka museet och inse att de val jag skulle göra i livet åtminstone inte skulle påverka historien så pass att de skulle hamna på British Museum. Museer ger en perspektiv på livet och det är därför jag njuter av att gå runt och granska bland annat japanska teckningar och indianers totempålar.